Memod

---

Jag börjar känna att det här förhållandet går mot sitt slut. Jag förstår att man inte alltid kan hålla vad man lovar. Att saker och ting kan komma i ens väg. Att det ibland blir mörkt. Att vinden vänder. Blött och dunder kan också förekomma så klart.
Men att alltid ljuga? Eller nåja, nästan alltid?
Var är ljuset? Var är värmen?
Kan vi inte lägga det bakom oss nu? Räcker det inte? Vi har haft det så här i närmare fyra månader nu.
Jag vet seriöst inte hur mycket jag orkar. Att ständigt bli besviken.
Jag kan ta de mörka, dånade, blöta perioderna när man vet att de ska komma. Men inte när man ständigt blir lovad något annat. Det är ruttet.

Så kära SMHI, jag har alltid haft ett gott öga till er, för att jag älskar väder. Det är fascinerande, men nu har ni satt eran sista potatis i det här förhållandet. Jag orkar inte med era falska förhoppningar. Nu har jag och vädret ett egen relation. Där vi inte lovar eller har några som helst förpliktelser. Vi bara tycker om varandra. I vått och torrt.
Och det är mer än vad jag kan säga om er. Med ljug, förhoppningar och ingen villkorslös kärlek säger jag adjö.
Jag önskar er dock all lycka på vägen. Kanske är det någon annan själ där ute i vimlet som har mer överseende än jag.

GOD MORGON PEOPLE!